miss moroi

äntligen är mitt sexdagarsmaraton på jobbet över. jag är tacksam och på gränsen till gråtmild.
huvudet susar olycksbådande och jag gör mitt bästa för att stävja hålögdheten med en energidryck.
"coffee is like crack for white people" var det någon som sade. det stämmer nog ganska bra.

somliga noterade kanske söndagens lite ovanliga namnsdagsbarn bartolomeus.
aposteln bartolomeus var en av jesu tolv lärjungar. 
men det är inte därför jag tar upp datumet ifråga.
vid tretiden natten den 24 augusti 1572 började kyrkklockorna i paris plötsligt att ringa, 
det blev startsignalen för det som senare kom att kallas baratolomeinatten eller det parisiska blodsbröllopet eftersom blodbadet skedde i samband med margareta av valois och henrik av navarras vigsel. en hejdundrande rå massaker på frankrikes olyckligt lottade protestanter. de stackars hugenotterna hade inte en chans att värja sig mot katolikernas vilda framfart som varade ända fram till den 29 augusti (dagen då johannes döparen blev av med sitt huvud, bonus). vid det laget hade dödssiffran stigit till 10 000, med 3000 mördade enbart i stadskärnan. 

vilka har vi då att tacka för detta passionerade tilltag kräver ni nu genast att få veta.
jag tycker vi fokuserar på mannen med tydligast stjärnstatus, henrik III av frankrike 
(19 september 1551-  2 augusti 1589) då hertig av anjou.
henrik var transvestit och generellt illa omtyckt. bara en sådan sak. 
i filmen 'la reine margot' från 1994 spelas han av pascal greggory som gör en fenomenal insats som
"hund i kvinnokläder". 
se den i dagarna och känn historiens hatiska vingslag!

ding dong bitches!

  
 

imorgon är det måndag.  just denna måndag markerar slutet på min tid som semesterfirare
och samtidigt även slutet på beach 2008.
detta obevekliga faktum fyller mig förstås, så som sig bör, 
med en stark och ihållande känsla av olust.
som ett sista djärvt utfall med frihetens värja begav jag mig idag ut på sjön med mor, far och hund. vi styrde kosan mot gustav vasas födelseslott, kastade ankare i kyrkviken för en fika 
komplett med kaffe i termos samt getingattack.
på hemvägen gjorde vi en avstickare till ett gammalt båtvrak, som kan beskådas i megapixelverision nedan, där vi även såg till att lätta på trycket i en portabel liten friluftspotta som gott kunde ha varit aningen generösare i volym.

ett gammalt vrak.

 spontant, direkt på bordsskivan manifesterades denna kreativa hyllning
 till bajs och allt vad bajs står för.



...så plötsligt rasslar det till i tamburen och in träder en märklig figur.




 

hehe, nu är den min. min vippa. bara min. oh, som jag ska frottera den.



grymma värld.


 

kavajen jag inhandlade i Vaxholm efter mormors begravning till havs.





det är sommar och då ska man grilla. vi är inte dummare än att vi förstår det.


 

isnt that st expedite i see in the golden frame to the right?

 

myself grandmother and my cousin lina. 

 
 

min älskade mormor, den blåaste av alla blåflickor.

karin bratt 23 juli 1922- 16 maj 2008.

   Ja visst gör det ont när knoppar brister. 
   Varför skulle annars våren tveka?
   Varför skulle all vår heta längtan 
   bindas i det frusna bitterbleka ?
   Höljet var ju knoppen hela vintern.
   Vad är det för nytt, som tär och spränger ?
   Ja visst gör det ont när knoppar brister, 
   ont för det som växer
                               och det som stänger.

   Ja nog är det svårt när droppar faller. 
   Skälvande av ängslan tungt de hänger,
   klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
   tyngden drar dem neråt, hur de klänger. 
   Svårt att vara oviss, rädd och delad. 
   svårt att känna djupet dra och kalla,
   ändå sitta kvar och bara darra -
   svårt att vilja stanna
                               och vilja falla

   Då, när det är värst och inget hjälper,    
   brister som i jubel trädets knoppar,
   då, när ingen rädsla längre håller, 
   faller i ett glitter kvistens droppar,
   glömmer att de skrämdes av det nya,
   glömmer att de ängslades för färden -
   känner en sekund sin största trygghet, 
   vilar i den tillit
                               som skapar väriden.

today is st josephs day and my altar is now set with easter lillies, bread crumbs 
(used to represent saw dust), a fish shaped "cookie"
and a candle which he has to share with st expedite 
since it is custom to burn candles for him on wednesdays- 
the day of mercury, the messenger god.
but i am sure joesph gives his consent to that.

  

a more commercial saint who more than likely had people vomiting while 
wearing green wigs and stupid hats earlier this week
 is not a favorite of mine. 
st patrick, a missionary who destroyed the celtic deity crom cruachs 
"bloody crooked one" cult image with a sledgehammer
and drove out the snakes- the druids, from ireland.
do you still want to toast to that grinch?